I bostadsprojektet Strandviolen i Järva i Stockholm har JM jobbat hårt med att bygga ett lag och att alla på arbetsplatsen ska känna sig inkluderade och veta vad som händer på arbetsplatsen under dagen. Det har gett stora fördelar på många sätt, inte minst arbetsmiljömässigt.
Från dag ett har platschef Johan Skanshage och hans kollegor i projektledningen arbetat för att alla på arbetsplatsen ska känna sig delaktiga och inkluderade.
– Byggbranschen idag består av väldigt många yrkesgrupper med specialistkunskaper. Det ställer stora krav på oss från ledningen att organisera arbetsplatsen på ett sätt som ökar gemenskapen och skapa ett sammanhållet lag i stället för många små ”lag”, säger Johan Skanshage.
Hösten 2022 drog projektet i gång och om ett år ska 155 bostadsrätter, uppdelade i två bostadsrättsföreningar, och åtta trapphus stå inflyttningsklara. De mest komplicerade delarna av projektet har varit källare och garage, som ligger under grundvattennivån och därför krävt spontning och att pumpa undan stora mängder vatten.
Just nu är projektet som allra mest intensivt med både stomarbete och inredningsarbete parallellt och många olika yrkesgrupper samlade på daglig basis. De första besiktningarna ska påbörjas i slutet av mars.
– Som mest är vi uppemot 100 personer igång samtidigt. Vi samlas varje morgon i matsalen för en genomgång där varje yrkesgrupp berättar vad de ska göra under dagen, var de ska vara och arbeta och om det finns några risker i det de ska utföra, berättar Johan Skanshage.
Närvaron är hög, i stort sett alla medarbetare deltar varje morgon och även om man inte talar eller förstår svenska är det ett önskemål att ändå delta för att bli en del av gemenskapen.
– Det har blivit ett sätt att skapa relationer, trygghet och få i gång en dialog mellan medarbetarna. En stor vinst med det här arbetssättet är att arbetsledarna har avlastats genom att frågor som inte behöver gå genom dem numera reds ut mellan yrkesarbetarna själva eftersom de vet vilka alla är och vem de ska fråga, säger Johan Skanshage.
Det innebär att yrkesarbetarna kan jobba mer effektivt när de inte behöver invänta svar från en arbetsledare, samtidigt som arbetsledaren kan fokusera på sina huvudsakliga arbetsuppgifter.
Ytterligare en fördel är att när medarbetarna börjar prata mer med varann lär de känna varandra och månar också mer om varandra.
– Jag är övertygad om att det här arbetssättet är en stor del i den låga andel tillbud och olyckor som vi haft i projektet, tillägger Johan Skanshage.
Arbetssättet i stort är inte nytt. Inom JM finns en rutin om dagliga beredningsmöten men dessa har oftast skett i mindre grupper och mer fokuserat på vad varje yrkesgrupp ska åstadkomma under dagen. När Johan och hans kollegor i platsledningen startade projektet ville de ta arbetssättet ett steg vidare och vässa ytterligare på vissa parametrar.
– Alla jobbar mot samma mål i projektet och måste dra åt samma håll. Min uppfattning är att många risker uppstår mellan yrkesgrupper för att den ena inte vet vad den andra gör. Vet man till exempel varför det är avspärrat på en viss yta ökar också förståelsen och respekten och man väljer att gå runt i stället för att strunta i en avspärrning och utsätta sig själv för en onödig risk.
Johan Skanshage kommer utan tvekan att ta med sig det här sättet att jobba på vidare till nästa projekt och hoppas att fler i branschen ska inse och förstå fördelarna.
– Hela branschen behöver jobba mer med inkludering och kommunikation på arbetsplatserna. Vi har, inte minst genom den här nomineringen, fått ett kvitto på att vårt sätt att göra det här på fungerar och är uppskattat. För mig betyder det jättemycket och jag hoppas verkligen att andra i branschen kan inspireras av det vi har gjort och jobba på liknande sätt, säger han.
Att få med alla inblandande i det här arbetssättet har varit förvånansvärt enkelt menar Johan Skanshage. Till en början krävdes en del insatser från arbetsledningen för att få i gång dialogen men ganska snabbt har de flesta själva märkt att det är mer effektivt och gör stor skillnad.